Rolfs kök

Vi njöt av varandras sällskap, maten, restaurangen och kvällen ”Live now!”
Jag åt fisksoppa medan Cecilia och Pia åt supertrendigt och kanske tillochmed supersnajdigt... oxkind.

Mat: 4
Stekare: 5
(Agnes var där och Cecilia spanade även in en känd jurist, ej namngiven, men det kändes som ett stekigt ställe)
Snajdigt: 4
Enkel inredning i shakerstyle, speciellt stolarna var klockrent shaker
Service: 3
Jag, Pia, insåg att vi missade en betygskategori. Så jag tar mig friheten att sätta en 3:a på servicen. Den var helt ok, varken för mycket eller för lite.

Totalt: 16 poäng

Konsten att vara kvinna, Caitlin Moran

Cecilia, Pia och jag själv träffades igår på Rolfs kök och recenserade "Konsten att vara Kvinna" av Caitlin Moran.

Huvudperson = författaren själv.
Boken är en feministisk pamflett, som ett debattinlägg.
- Befriande, lättsmält, humoristisk, skriver på ett roligt sätt, roliga episoder.
Vi rekommenderar att läsa den på svenska, pga allt slang som man inte riktigt hänger med på i engelskan.

Den har sina punkter och vi kom nog överens kom att den är läsvärd. Ingen av oss hade läst klart boken men har alla som ambition att avsluta den.
Vissa av oss läsare har vi lärt oss någonting nytt - om behåring -”brasilianskt”..

Vi hade en längre diskusion runt ämnet om kvinnor ska hjälpa varandra, ska vi värna om varandra på samma sätt som män gör i sitt flörtande sinsemellan för att känna samhörighet.

Red note: Jag och min (manliga) kollega tog oss en kaffe och skjönk ner i fåtöljerna hos SAS Radisons hotell reception i morse och fortsatte denna diskusion, då blev den ännu mera intressant!

Betyg (av 5 möjliga): 3-4

Nästa bok: Det röda fältet av Mo Yan. Vi träffas 15 januari i Cecilias regi.

Vid tangentbordet - Gunilla

Inlägg från Pia - vi bestämde att vi fick läsa vilken bok vi ville av Mo Yan. Här kommer olika rekommendationer:

• Cecilia rekommenderar "Det röda fältet"
• Hittat en chatt med Anna Gustafsson Chen, hans svenska översättare:
  Linda - Jag har aldrig läst något av Mo Yans. Vilken bok tycker du att jag ska börja med (på svenska, inte kinesiska).
  Anna Gustafsson Chen - Du kan börja med vilken som helst av dem, men "Ximen Nao och hans sju liv" är ju ganska lång. Testa "Vitlöksballaderna", sedan "Det röda fältet".
  X: - Påminner han om någon svensk författare?
  Anna Gustafsson Chen - Ja, man kanske skulle kunna jämföra honom med Selma Lagerlöf, på så sätt att han plockar upp folkliga sägner och sagor och fogar in dem i moderna sammanhang.
• Mo Yan själv rekommenderar ”Xiemen Nao och hans sju liv” som just kommit ut på svenska men han nämner också ”Big breasts, wide hips” som finns översatt till engelska.
• Peter Englund rekommenderar läsare att börja med "Vitlöksballaderna" (1989), som bygger på en verklig händelse. Boken tar läsaren tillbaka till 1980-talets Kina, då fattiga bönder uppmuntrades att odla vitlök. Marknaden kraschar, vitlöksbönderna får nog av korrumperade statstjänstemän och gör uppror.

Vet inte om valet blev lättare ;-)

Från Röda huset till Blå tornet

Onsdagen den 24 oktober hade vi en speciell bokträff. Vi diskuterade ingen bok, utan istället hade vi Pias morbror Sven-Gustaf med fru Göta som inbjudna gäster. S-G har disputerat i Strindberg och eftersom det är Strinbergsår i år (100 år sedan han dog), så ville vi passa på att lära oss mer kring denna svenska stora författare.

S-G höll presentationen ”från Röda Huset till Blå Tornet” för oss, och den handlade om Strindbergs 12 sista år då han bodde vid dels vid Karlaplan med Harriet Bosse till hans sista bostad på Drottningsgatan.

S-G gav oss tips på den bästa litteratur (enligt hans egen bedömning) av Strindberg eller om Strindberg:

• Sagor, av Strindberg
• Ensam, av Strindberg
  Han bästa skildring av hans liv i Röda huset
• Samvetskval, av Strindberg
• Vid dagens slut, av Strindbergur ”Ordalek och Småkonst”
• I museumbutiken i Blå tornet finns en litet häfte som visar på brevväxlingen mellan Far och dotter (Anne-Marie, med Harriet Bosse)
• Ett halvt ark papper, av Strindberg
• Strindbergs liv, av Björn Mejdalden bästa boken om Strindberg, en Coffe Table Book

Harriet Bosse, skådespelare på Dramaten gifte sig 1901 med Strindberg. Frieriet bestod av de kända orden ”Vill ni ha ett barn med mig, fröken Bosse?”. De flyttade till en lägenhet i ett Rött hus vis Karlaplan och Strindberg inredde lägenheten helt i sin stil (ganska murrigt och med tunga ekmöbler) – inget för en ung kvinna. Äktenskapet blev kort och de skiljde sig redan 1904. Harriet flyttade ut från lägenheten men de hade delad vårdnad om Anne-Marie och de levde ibland ”som gifta”.

Våren 1908 flyttade Strindberg till en hyresrätt på Drottningsgatan (då hade Harriet gift om sig). Varför det kallas Blå Tornet är det ingen som vet, det finns olika förklaringar. Lägenheten var en trinett, dvs tre rum utan kök. I huset fanns ett pensionat, Familjen Falkners, och där fick han sin mat. Dottern Fanny Falkner spelade några småroller på Strindbergs teater, Intiman, samt de hade en kärleksaffär. Ålderskillnaden var 51 år!

Strindberg sålde alla sina verk till Bonniers för 200 000 kronor (mycket på den tiden!). 1911 samlade han sina barn och delade upp pengarna till dem. Han lämnade även en fjärde lite mindre summa till Karin och sa ”till mamma”, dvs Siri von Essen.

August är sjuk de sista åren, troligtvis i magcancer. Han dör den 14 maj 2012 i sin säng. Närvarande är hans hushållerska Mina Boklund och sjuksköterskan Hedvid Kistner. Det är upp mot 60 000 personer ute på gatorna för att hedra honom när han förs till sin sista vila på Norra Begravningsplatsen. Ett par veckor tidigare hade Siri dött och hennes grav är endast 200 m bort från August.

Alla tyckte det var en rolig och annorlunda bokkträff, efteråt gick vi och åt en middag på Marie Laveau. Vi följer upp den här träffen genom att innan nästa bokträff gör ett besök på Strindbergsmuseumet i Blå Tornet. Gunilla ansvarar för nästa möte.

Vid pennan /Pia

Smörgåstårteriet

Smörgåstårteriet

Smörgåstårteriet var en positiv upplevelse. Cecilia anlände först och satte sig i deras lilla ”lounge”. Vi hade ett bord bokat, men vi trivdes i soffan och de gästvänliga servitören sa att det var helt OK att ockupera loungen och Gunilla och Pia satt kvar och intog middagen där. Smörgåstårteriet är litet, det finns typ 5 bord i restaurangen, en kock, en servitör och en allt-i-allo. Servicen var på topp och de tre smårätter som vi åt var superbra, efteråt insåg vi att vi kunde ha tagit 4-5 rätter och delat på, 3 rätter var alldeles för mäktigt.

Helgen efter vi varit där så hade DN en recension och veckan innan hade SvD sin recension. Båda är mycket positiva och vi stämmer in i kören av glada gäster. Enligt personalen så ska de göra/bygga om lite grann nu i oktober, så det är kanske läge att gå dit igen och prova ”nya” smörgåstårteriet!?

Service: 5 - de var väldigt gästvänliga och tillmötesgående

Mat: 4  - Gott! Men dela gärna två på en rätt, så blir det som en avsmakningsmeny

Snajdighet: 4  - Litet, mysigt, avskalat. Känns som de hade hittat de olika stolarna på loppis.

Stekighet: 2 - Vi såg ingen stekare, men de kommer säkert efter de fina recensionerna

Totalt: 15 

3 olika böcker

         

Efter att ha fått inspiration från SvD så träffades Cecilia, Gunilla och Pia på Smörgåstårteriet för att prova lite smårätter och diskutera sommarens böcker. Pga av att Cecilias fick beskedet att dottern fått en tennisboll i ögat så visste vi att vi måste vara effektiva – vi hade ca 20 minuter tillsammans innan Cecilia måste möta upp den skadade dottern för ett besök på St Eriks sjukhus. Men det var ingen utmaning för oss tre:

• En Morgon i Jenin, av Susan Abulhawa

Alla tre hade läst denna och vi tyckte det var en mycket bra bok som var gripande. Historien återger en hopplös situation och vi har, alla tre, fått en förståelse för den palestinska sidan av konflikten och även att människor kan bli så desperata så att de kan driva dem till t ex att bli självmordsbombare (utan att det för den skull ursäktar beteendet)Historien handlar om tre generationer av den palestinska familjen Abulhejas flykt efter Israels tillkomst 1948. Huvudpersonen är främst
bokens berättare, flickan Amal, som föds i flyktinglägret i Jenin, överlever sexdagarskriget 1967, gömd i ett skyddsrum. Amal förlorar sina nära och kära och flyr till USA med sin lilla dotter Sara. Hon väljer sedan att återvända till Palestina och får se hur situationen i det splittrade Palestina har förvärrats.
Detta är en bok som berör och rekommenderar den starkt.

• Hungerspelen, av Suzanne Collins

Cecilia var den enda av oss som hade läst boken. Jag ska försöka hennes återge hennes recension; En framtidsvision om en diktatur. Varje år arrangeras Hungerspelen som är ett spel med ett slumpmässigt utvalda pojkar och flickor från respektive av de 12 distrikt i huvudstaden. Spelet går ut på att helt enkelt vara den siste som överlever.   Katniss lillasyster Prim som blir vald från distrikt 12. Katniss anmäler sig som frivillig för att ta systerns plats.Cecilia blev uppslukad av boken. Hon tycker att det är en bok om fötryck, att budskapet är att man ska sätta värde på demokrati. Hennes barn, som också läst boken, tyckte att boken var en bra dramatisk historia men att det inte direkt var något specifikt budskap.

Cecilia rekommenderar boken.

• 50 shades of Grey, av E. L. James

Jag, Pia, hade fått i uppdrag att läsa denna bok istället för Hungerspelen. Boken är ju en riktig snackis, kan man lugnt säga. Jag hade läst Patti Smiths ”Just kids” under sommaren och gick direkt från den till ”50 shades…”. Patti Smith som är poet, skriver på en underbar engelska. Så när jag började läsa ”50 shades..” blev jag riktigt besviken.Språket är väldigt enkelt, på gränsen till banalt. Jag skulle likna boken som en vuxen version av en Starlet-novell. När jag väl hade kommit in i historien så vill jag ändå veta hur det ska gå för Ana. Ana är huvudpersonen som träffar den unga (27 år och har redan byggt upp ett internationellt företag med 10 000 anställda) industrimagnaten Mr Christian Grey. Het passion uppstår men Mr Grey har en dold sida där han utövar sex med starka SM-inslag.  Sex-inslagen är inte upphetsande, men det kanske beror på att jag irriterar mig på den stereotypiska storyn. Den lilla oskuldsfulla flickan och den dominerande mannen som nästan blir larvig i sitt behov av att dominera. Det finns ytterligare två böcker att läsa i triologin – men det kommer inte jag att göra. Jag rekommenderar att man läser den för att få en uppfattning om vad alla ändå diskuterar på media – men inte för att få en läsupplevelse.

Vi ses nästa gång den 5 november. Gunilla ansvarar för att hitta ett ställe att ses på. Till dess ska vi läsa ”Konsten att vara kvinna” av Caitlin Moran.

Den 24 oktober ses också vi för att få höra en presentation om August Strindberg av Sven-Gustaf Edqvist. 

Vid tangentbordet - Pia

Siri av Lena Einhorn

28 juni på Fotografiska museét

Det ursprungliga bokvalet- Tjänstekvinnans son av August Strindberg, byttes ut till Siri av Lena Einhorn efter överenskommelse. Vi ville dock uppmärksamma August Strindberg under 2012, dvs 100 år efter Strindbergs bortgång, med att läsa hans verk eller litteratur med anknytning till Strindberg.

Med boken Siri av Lena Einhorn fick vi tillträde till Strindbergs liv från hans hustrus synvinkel; alltifrån Siris mod att väga begära skilsmässa från herr Wrangel under den tid som då rådde till hennes skilsmässa även med Strindberg. Vi upplevde Siri som modig, målinriktad och handlingskraftig. Hon strävade efter att bli skådespelerska och lyckades, ibland till Strindbergs förtret! Vidare gick hon sin egen självständiga väg och skiljde sig från män hon inte längre älskade. Hon inledde därefter ett homosexuellt förhållande, vilket även detta visar på hennes mod och personliga styrka. Tidvis upplevde vi att hon även fick hantera Strindberg såsom ett barn, när han inte kunde hantera sig själv, sina känslor och agerande. Strindberg var på väg att dränka Siri under en vistelse i Frankrike, där de umgicks med bland annat Carl Larsson och andra dåtida konstnärer.

Vi som träffades på Fotografiska tyckte boken var fängslande med ett vackert språk och var glada att vi bytte bok från Tjänstekvinnans son till Siri!

Andra böcker vi läst av Lena Einhorn i bokklubben: Vägen till Damaskus

Lite grann om Fotografiska och middagen:

• Stället: Fantastisk utsikt från restauranten på översta våningen
• Publik: Kulturella & akademiska (inga snajdare)
• Mat: 4 av 5, mat av Kocklandslaget
• Stekare: Frida Andersson underhöll utomhus vid grillen
• Service: 5 av 5 

Vid nästa träff ska vi fördjupa oss i Strindberg och lyssna till Sven Gustaf Edqvist, Pias släkting, som disputerat i ämnet Strindberg. Pia återkommer om datum.

Nästa bokval: 

• En Morgon i Jenin av Susan Abulhawa
• Hungerspelen av Suzanne Collins eller 
• nya "tantporrbibeln" Fifty Shades of Grey" av E.L James

Vid pennan: Kristina 

Tranan

Tranan
Charmiga, kvarterskrogen Tranan gillar vi! Röda dukar och mysig, genuin kvalitet. Trots att det var högljutt och vi hade lite svårt att höra varandra så tyckte vi att bokfantaster som vi hör hemma på Tranan bland andra kulturälskare.

Mat: 5  - Kristina och Pia åt raggmunk och jag åt (håll i hatten: ) lever

Service: 5  - Sevitriserna (säger man så nu för tiden??) fanns där förekommande hela tiden och förverkligade våra endast halvfärdiga tankar om mat och dryck..

Snajdighet: 2  - Det är en krog för kulturelit – inte för backslick..

Stekighet: Tja.. 3 Vi skymtade Lars Noren med Lil Terzelius utanför – de var säkert på väg till Tranan man fick vända eftersom de inte bokat bord.

Totalt: 15 

Niceville av Kathryn Stocket

Åh! Våren är här!! Och jag har äntligen skrivit mitt blogginlägg med recension av Niceville och restaurang Tranan. Jag har väntat skriva tills jag läst ut boken – det är inte det att jag inte tycker den är bra som är anledningen till att det dröjt så oerhört.. Annat bara: jobb… t ex. men nu så!

Nästa bok är Tjänstekvinnans son av August Strindberg. Kristina fixar bord åt oss den 14 juni!

Niceville, Kathryn Stocket

Niceville handlar om en ung kvinna, Skeeter, på 60-talet, nybakad journalist från universitet, som återvänder till sina föräldrar i hemstaden Jackson, Misissippi.

Första chocken hon slås av väl hemma är att familjens älskade hembiträde har lämnat dem. Andra chocken är livet i Jackson som hon plötsligt ser med nya ögon: inskränkt, fördomsfullt och förljuget socitetsliv där alla har sina roller och där de svarta hembiträdena arbetar på slavliknande villkor hos familjerna.

Hon får idén att skriva en bok om det trångsynta överklasslivet i Jackson – och göra det ur de förtryckta svarta hembiträdenas perspektiv . Hon tar kontakt med två svarta kvinnor som med livet som insats beskriver sitt liv och erfarenheterna som hembiträde: hur de uppfostrar de vita familjernas barn, håller hushållen i toppskick och fruarna nöjda. Bokprojektet leder även till att hon får inblick i hennes eget hembiträdes livsöde. Boken publiceras och vänder upp och ned på lilla Jackson och leder till stora förändringar för såväl Skeeter själv som för de två svarta kvinnorna.

Vi tyckte att boken känns amerikansk, som upplagd för en film (vilket den ju också har blivit). Vi tyckte också att den skildrar en dramatisk tid i USA då Martin Luther King kämpade för de svartas rättigheter och mördades. Trots att det är längesen och värdlen förändrats till ett mer tolerant värld, så tänkte vi genast på den hemska historien med den svarte obeväpndae 17-årige killen Tayvor Martin som sköts till döds, oprovocerat, i mars i Florida, troligen av rasistiska skäl. Vi associerade även till den nu filmatiserade boken Simmon och Ekarna.

Boken är lättläst, vi reagerade lite på språket. Översättaren har ambitionen att översätta de svartas dialekt till svenska – det är inte trovärdigt och reser mer frågor än skapar klarhet. V rekommenderar den – men tycker inte att den tillhör de bättre böckerna vi läst.

Själv tyckte jag att boken fick ytterligare en dimension när jag läste författarens tack – där man förstår att boken mer eller mindre handlar om henne själv.

/Cecilia

 

Datum för nästa möte

Låter som om ni hade en trevlig bokträff senast, synd att missa. Bestämdes nytt datum för nästa träff där vi diskuterar Niceville?

/Kristina

Restaurang: Björk

Vi träffades på restaurang Björk som vi gav betyg:
Inredning 4
Mat 5
Service 4
Stekare 0
Totalt: 13 poäng

Avsaknaden av stekare trodde vi berodde på automosfären av affärsmiddag. Restaurangen ligger ju i anslutning till hotell Mariott
Alla valde samma mat – torsk. Den var utsökt!!!
Till denna drack Sofia ett vitt, och Pia ett rött glas vin. Båda från Marlborough/NZ. Utsökt likaså.

/Gunilla

Korparna, av Tomas Bannerhed

Vi har läst boken “Korparna” av Tomas Bannerhed. Detta var en debutroman som Bannerhed fick Augustpriset 2012 för.

Boken ger en inblick i småjordbruket innan de stora jordbruken tog över. Det utspelar sig i Småland på 70-talet.
Huvudperson är Klas. Därtill handlar boken om den hemska pappan, mamma, och brodern Göran. Här finns också Veronika, Jonny, Pelle Bula m fl.

Snajdarna gav boken varierande betyg. Snajdarna bestod denna gång av Sofia, Pia och Gunilla.
Rekommenderar JA/NEJ 
Nästa bok är Niceville av Kathryn Stockett. Bokan finns att köpa på bokus för 46:- här: Bokus

Här är en sneak till en annan blogg: http://efrikgarden.blogspot.com/2011/09/nicevill.html
From nu sker all vår kommunikation endast över vår Snajdarna-bloggen! (inga fler mail!)

MVH Gunilla