Luzette

Luzette får följande betyg:

Mat 4

Stekare 0

Servcie 4

Snajdighet 4

DoggyBag 4

Snittbetyg = 4

The Grapes of Wrath, John Steinbeck

Vi har läst en Masterpiece! Vi gillar boken och kan starkt rekommendera läsningen, som vi analysearde och diskuterade till frukost på måndag morgonen den 11/12 kl 7:15 på Luzette. 

Högsta betyg till boken, med referat nedan. 

John Steinbeck's The Grapes of Wrath, Tom Joad and his family are forced from their farm in the Depression-era Oklahoma Dust Bowl and set out for California along with thousands of others in search of jobs, land, and hope for a brighter future. Considered John Steinbeck's masterpiece, The Grapes of Wrath is a story of human unity and love as well as the need for cooperative rather than individualistic ideals during hard times.

Written by: John Steinbeck

Type of Work: novel

Genres: historical fiction

First Published: 1939

Setting: the Great Depression; Oklahoma

Main Characters: Tom Joad; Ma Joad; Jim Casy; Rose of Sharon Joad; Pa Joad

Major Thematic Topics: love; strength in unity; re-birth; survival

Motifs: disrupted power structures

Major Symbols: turtle crossing the road; vacant houses; Ma Joad; the truck

The three most important aspects of The Grapes of Wrath:

• The Grapes of Wrath takes place during America's Great Depression, which lasted from the Stock Market Crash of October 1929 until World War II began 12 years later. During this time, a long period of drought and high winds affected large parts of the American Midwest, including much of the state of Oklahoma, creating what was called the Dust Bowl. Many of the people in the lower Midwest moved elsewhere, hoping to find fertile land on which to make a living.
• Tom Joad is the protagonist, or main character, of The Grapes of Wrath. Tom is the book's hero as well despite the fact that Tom attacks a policeman at one point in the novel and beats a man at another point, becoming a cave-dwelling fugitive as a result. Tom's actions, although illegal according to the letter of the law, are morally just.
• The most famous image in The Grapes of Wrath is the novel's final one, in which Rose of Sharon Joad, whose baby was recently stillborn, breast-feeds a sickly, starving man on the floor of an old barn. In this image, Steinbeck powerfully dramatizes the desperate plight of Depression-era migrant workers, whom the author felt had been abandoned by society.

Vid pennan: Gunilla

Luzette

Vi har varit på Luzette förut, men då på kvällen. Läget är centralt så det passar oss alla nästan på vår väg vidare till jobbet efter bokfrukosten. Vi missade dock att sätta några poäng denna gång, det kanske glömdes bort i den tidiga timmen....

Frukosten var god, och Avocado-smörgåsen som Pia och Cecilia åt var underbar!

I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv, av Tom Malmquist

Vi träffades för ett frukostmöte på Luzette och diskuterade boken  I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv, av Tom Malmquist.

Boken en en dagboksbeskrivning av hur Toms gravida flickvän blir sjuk i akut leukemi.  Boken är en väldigt nära beskrivning av deras kamp. Den är fint skriven om hur man förhåller sig till ett av livets tragedier och mirakel bland sina nära och kära.

Första delen av boken är mycket intensiv och man läser som om man har tappat andan.

Denna bok rekommenderar vi verkligen (kanske speciellt till de Snajdar-medlemmar som inte läst den – och där ingår jag själv)

Vi diskuterade även utnämningen av Bob Dylan till 2016 års Nobels litteraturpris. Alla 4 som var med (Pia, Gunilla, Cecilia & Åsa) tyckte det var OK och någon tyckte även det var coolt av Svenska Akademien. Men Gunilla var lite besviken på hans tysta inställning till priset och började bli tveksam till om han borde få det.

Cecilia berättade att båda barnen var döpta med tanke på Dylan tack vare att barnens far är stor fan av Dylan, t ex namnet Johanna kommer från låten ”Visions of Johanna”.

Gunilla berättade att låten ”Knockin’ on heavens door” är ursprungligen filmmusik och handlar om att man är på väg att dö.(Pia googlade upp att det var en tysk film som hette precis som låten och den är från 1973) 

Vi diskuterade olika böcker att läsa och bestämde slutligen för klassikern 
”Vreden Druvor/Grapes of wrath av John Stenbeck och vi ska ses på ännu ett frukostmöte på Luzette den 1/12 kl 7:15.

Vi hade fler böcker upp för diskussion, det var följande (kanske kan bli något att läsa senare):

* Tiggaren, av Sofie Sarenbrant

* Det är inte mig ni söker, Bob Dylan

* Livet efter dig, Jojo Moyes

Samt vi vill någon gång innan vi ses för att diskutera en bok vi gå på Nobelmuséet

Vid pennan – Pia

My brilliant friend/MIn fantastiska väninna/Elena Ferrante

Närvarande: Pia, Gunilla, Sofia, Cecilia och Kristina

Två väninnor (Lila och Elena, bokens berättare) växer upp tillsammans i den lite fattigare delen av området. Flickorna är båda intellektuellt skarpa men endast Elena fortsätter skolgången men med inspiration av sin vänninna Lila. 

Boken börjar med att Lilas son ringer Elena och berättar att hans mamma har försvunnit. Vi får inte reda på var Lila har tagit vägen i den första delen men eftersom det finns tre delar till (som vi gärna vill läsa vid senare tillfälle) kommer vi att få reda på vad som hänt. 

En intressant diskussion förde vi i analysen av arv och miljö och hur detta tog sig till uttryck hos Lila och Elena. Väninnorna växte upp i en relativt torftig och fattig miljö men båda två lyckades bra i skolan och hade alla förutsättningar att studera vidare. Båda hade också en stark drivkraft och målbild; Lila arbetade intensivt för att skapa ett nytt skomode och Elena arbetade hårt för att nå allt högre studier.

Vi upplevde att boken blev lite "tjatig" emellanåt och, trots att vi tyckte om boken och rekommenderar den gärna, hade vi lite svårt att förstå varför den fått sådan enorm uppmärksamhet. 

Flera volymer i serien: 

Vol 2. The story of a new name

Vol 3. Those who leave and those who stay

Vol 4. The story of a lost child

Nästa bok:

Vi kunde inte enas om ny bok vid träffen men bestämmer via mail/fb.

Nästa träff:

Frukostmöte den 20 oktober (torsdag) kl 7:00,  Luzette

/Kristina

Fotografiska Museet

Restaurant och museum: Fotografiska med utställning av Nick Brandt och Mustafa Jano.

Restaurant- och matbetyg:

Mat: 5 (från växtriket)

Snajdighet: 5

Service: 5

Stekare: 0

Doggybag: 5 (efterrättspizza)

Mälarpaviljongen

Restaurangen
Mälarpaviljongen är ett vattenhål man inte ska missa på sommaren. Vi var glada över att vi fick ett bord denna underbara försommarkväll när solen strålade och människor njöt av sommarens begynnande uteliv. Men kön var lång till serveringen och vi tog var sitt glas rosévin istället.
Det är snajdigt, jodå, där tilltugg till vinet serveras i fina glas-spänn-burkar med antingen oliver eller nötter i. Steigt – njäe. Lite för hög genomsnittsålder för det.

Maten: ? vinet var gott och nötterna snajdigt serverade i glasburkar med spännlock.
Servering: ? Coola servitörer som som man fick köa för att handla av. Tog tid.
Snajdighet: 4
Stekighet: 0

Bok: Allt jag inte minns, Jonas Hassen Khemiri

Boken

I centrum står Samuel, 26 år, som precis lämnat sin mormor på demenshem, och han omkommer i en bilolycka. Eller var det ett självmord? Samuels nära beskriver kortfattat och parallellt Samuels liv fram till hans död. Han är handläggare på Migrationsverket. Där träffar han Laide, den stora kärleken som är kontakttolk på myndigheten för arabisktalande kvinnor. Han levde fram till dess som inneboende hos sin gode och oerhört generöse vän Vandad men släppte allt för Laide. Han försvann ur Vandads liv – det blir till något av triangeldrama. Samuel och Laide är ett par under ett års tid, därefter rinner relationen ut i sanden. Var hon en av de erfarenheter i livet som Samuel samlar på? Han har en lång lista av olika slags erfarenheter han vill bocka av för att leva livet på riktigt.

Det dröjer ett tag innan romanen får fäste och griper tag i en. Vi tror båda att vi inte har gett den tillräcklig chans. Kanske borde vi läsa den en gång till? Själv associerar jag till Håkan Hellströms texter. Samuel är en reflekterande, älskande person. Han lever ett rotlöst liv men möter människor längs vägen, Laide, Vandad, t ex som öppnar sig och sitt hem för honom. Jag tänker på ”Gå din egen väg” när det gäller Laides och Samuels kärlek. Jag tänker på flera scener ur filmen om Håkan när jag läser boken, scener som visar vänskap och kärlek, ensamhet och hot.

Boken handlar också omutanförskap och rasism. Den känns aktuell några månader efter Sveriges största flyktingmottagande sedan andra världskriget.

Det är ett fint språk som flyter på och rakt in i till läsarens inre röst. Samtidigt är texten upphackade i korta stycken som i jag-form låter flera olika personer berätta om Samuel. Det är helt enkelt olika vittnesmål om Samuels liv som kommer till tals.

Vi rekommenderar boken och särskilt till oss själva – att ge den en chans till! Då kanske vi kan berätta vad titeln anspelar på.

Närvaro: Gunilla och jag själv (Cecilia)

Sätt ut en väktare / Go set a watchman, av Harper Lee

Go set a watchman , Harper Lee

Scout från "To kill a Mockingbird " kommer hem från New York till barndomsstaden Maycombe för att stadga (gifta) sig. Hon träffar sin far och sin "husband to be" men börjar tycka att de har gått bakåt i sin syn på vitt/ svart .

Några korta kommentarer ..(vi hade liksom fokus på SÅ många andra viktiga ämnen...):

• Som tidigare , lättläst och flytande språk.
• bra bok, men Mockingbird bättre (tyckte Åsa)

Betyg: 3 av 5

Restaurang : Harry Martinssons gata 10, hos Åsa
- Stekare: ja ( Thomas och yngre granne
- Mat: smarrig indisk mat
- Service: hoppas bra???

Betyg - överlåter det åt gästerna .....

Campolore

Vi var på en korsikansk restaurang, premiär för allihopa.

Restaurangen är liten, med endast två arbetande personal; servitören samt kocken i det lilla enmansköket. Men det räckte bra och vi var väldigt nöjda med både mat och service. Detta är ett litet charmigt smultronställe i Stockholm!

Service: 5

Snajdighet: 3

Mat: 4

Stekare: 0

Doggy bag: N/A

Totalt: 12 poäng

Kriget har inget kvinnligt ansikte & De sista vittnena : solo för barnröst, av Svetlana Aleksijevitj

Vi träffades på den korsikanska restaurangen Compoloro och diskuterade de båda böckerna Kriget har inget kvinnligt ansikte & De sista vittnena. Böckerna är skrivna i form av små berättelser/intervjuer av olika personer som alla har något gemensamt – de beskriver erfarenheter från 2:a världskriget.

Vi visste inte att det var så många kvinnor som deltog och stred i för Sovjet i kriget. Historierna berättar om kriget på ett annorlunda sätt än vad vi tidigare hört. Det är en viktig bok då alla dessa kvinnors röster äntligen får komma till tals. Ämner är såklart hemskt och det finns många hemska ochförfärliga historier, men boken har ett lättläst språk och man läser vidare för att försöka förstå  denna patrioism som gjorde att kvinnorna stred jämbördes med männen. Kvinnorna möttes av misstro från de manliga militärerna, men de fick respekt och jämställdhet under kriget. Tyvärr så ”glömdes” deras insats i historieböckerna, vilket gör Svetlanas böcker väldigt viktiga.

Svetlana skriver själv att männen gömmer sig bakom historien, bakom fakta, medan kvinnorna minns känslor, dofter, färger. Kvinnornas krig är kusligare än männens. Kvinnorna drömmer om att vara kvinnor. Berättelserna om hur de kämpar för att göra sig vackra, bland gyttja och blod, är djupt rörande. Det är minnen av hur de sjöng, sydde och ägnade sig åt andra ”kvinnliga aktiviteter”.

Vi rekommederar böckerna och vi tycker att Svetlana var väl värd sitt Nobelpris 2015.

Nästa gång blir den 8 mars och vi ses vi hos Snajdarnas grundare Åsa, i deras nya lägenhet. Det är Gunilla (med hjälp av Åsa) som ansvarar för nästa gång och vilket Take-Away mat som levereras.

Vid pennan

Pia