Mälarpaviljongen

Restaurangen
Mälarpaviljongen är ett vattenhål man inte ska missa på sommaren. Vi var glada över att vi fick ett bord denna underbara försommarkväll när solen strålade och människor njöt av sommarens begynnande uteliv. Men kön var lång till serveringen och vi tog var sitt glas rosévin istället.
Det är snajdigt, jodå, där tilltugg till vinet serveras i fina glas-spänn-burkar med antingen oliver eller nötter i. Steigt – njäe. Lite för hög genomsnittsålder för det.

Maten: ? vinet var gott och nötterna snajdigt serverade i glasburkar med spännlock.
Servering: ? Coola servitörer som som man fick köa för att handla av. Tog tid.
Snajdighet: 4
Stekighet: 0

Bok: Allt jag inte minns, Jonas Hassen Khemiri

Boken

I centrum står Samuel, 26 år, som precis lämnat sin mormor på demenshem, och han omkommer i en bilolycka. Eller var det ett självmord? Samuels nära beskriver kortfattat och parallellt Samuels liv fram till hans död. Han är handläggare på Migrationsverket. Där träffar han Laide, den stora kärleken som är kontakttolk på myndigheten för arabisktalande kvinnor. Han levde fram till dess som inneboende hos sin gode och oerhört generöse vän Vandad men släppte allt för Laide. Han försvann ur Vandads liv – det blir till något av triangeldrama. Samuel och Laide är ett par under ett års tid, därefter rinner relationen ut i sanden. Var hon en av de erfarenheter i livet som Samuel samlar på? Han har en lång lista av olika slags erfarenheter han vill bocka av för att leva livet på riktigt.

Det dröjer ett tag innan romanen får fäste och griper tag i en. Vi tror båda att vi inte har gett den tillräcklig chans. Kanske borde vi läsa den en gång till? Själv associerar jag till Håkan Hellströms texter. Samuel är en reflekterande, älskande person. Han lever ett rotlöst liv men möter människor längs vägen, Laide, Vandad, t ex som öppnar sig och sitt hem för honom. Jag tänker på ”Gå din egen väg” när det gäller Laides och Samuels kärlek. Jag tänker på flera scener ur filmen om Håkan när jag läser boken, scener som visar vänskap och kärlek, ensamhet och hot.

Boken handlar också omutanförskap och rasism. Den känns aktuell några månader efter Sveriges största flyktingmottagande sedan andra världskriget.

Det är ett fint språk som flyter på och rakt in i till läsarens inre röst. Samtidigt är texten upphackade i korta stycken som i jag-form låter flera olika personer berätta om Samuel. Det är helt enkelt olika vittnesmål om Samuels liv som kommer till tals.

Vi rekommenderar boken och särskilt till oss själva – att ge den en chans till! Då kanske vi kan berätta vad titeln anspelar på.

Närvaro: Gunilla och jag själv (Cecilia)