Romanen – De oroliga av Linn Ullman
Boken är självbiografisk och Linn beskriver dels sin uppväxt med två mycket
självupptagna föräldrar dels den sista tiden med sin far Ingmar Bergman.
Hon växte upp med sin mamma Liv Ullman
och vi får följa med dem ”behind the scenes” i mammans kringflackande liv –
kringflackande som följd av hennes storartade karriär men hennes skådespelarframgångar
får inte mycket utrymme i boken. Man får mer en bild av hur mamman försöker sy
ihop livet för Linn med barnflickor, katter och dansskolor där de befann sig
för tillfället, Oslo, New York mm.
Somrarna tillbringade Linn alltid med
fadern på Gotland, Fårö, Hammars. Där var det rutiner och punktlighet som
gällde men bilden är att Linn upplevde sig som världens centrum trots faderns
stora ego. Han fick henne att känna att hon var hans viktigaste barn av de nio
han hade. Och trots det stora egot planerade han sitt frånfälle med fokus på
barnen så att det inte skulle bli några konflikter mellan dem. De fick ta var
sitt föremål från hans bostad till ett värde av max 5000 kr. Återstoden av
skulle säljas, inkl fastigheten.
Sammantaget får man en bild av en ensam
mager flicka och två självupptagna omogna föräldrar. En självdestruktiv
tonårstid framskymtar med ätstörningar och övergrepp. Var fanns föräldrarna?
Bokens kärna är Linns och faderns
gemensamma projekt: bandinspelningarna och samtal om här och nu samt livet i
stort. Dessa samtal är nedtecknade i boken och man får då bilden av en man som
åldras i snabb takt och till slut avlider. Man får följa med in i hans dementa
dimma - ingen skonas… Men varför måste vi följa med på den resan, frågade vi
oss. Vi vet redan att ingen undgår ålderdomen.
Linn Ullmans språk är lättillgängligt
och omväxlande. Det omfattar hennes egna tankar och reflektioner, hennes
intervju med pappan (som ett manuskript!) samt citat och hänvisningar till
välkända tänkare, författare och texter.
Vi vill verkligen rekommendera De oroliga.
Intressant att få inblick i två
världskända människors liv och utforska delar som inte är glamorösa och som
inte lyfts fram i rampljuset. Och inte minst att få en skildring av dessa två
kända människors liv från barnets perspektiv.
Vi uppfattar att titeln är en
beskrivning av de två föräldrarna. Ständigt oroade och med bristande förmåga
att ta hand om fler än sig själva.
Vid tangentbordet - Cecilia