Vi träffades till
slut, efter ett alldeles för långt uppehåll (fast 3 av oss hade spelat tennis i
somras 😄). Med
kort varsel träffades Gunilla, Kristina, Sofia och Pia på Shanti – Soft Corner
på Södermalm.
Under sommaren
hade vi fått i uppgift att läsa två böcker:
Till
fyren av Virginia Wolf
To the Lighthouse
är en roman från 1927. Romanens handling kretsar runt familjen Ramsays besök på
den skotska ön Skye mellan 1910 och 1920. Detta är ju en klassiker, och den
enda som har läst boken var Pia. Och hon tyckte inte om den.
Boken börjar väldigt
bra, men sen tycker P att den blir jobbig. Det kan bero på att hon
läste/lyssnade på engelska – och språket var ganska krävande.
Bokens första del börjar med
att familjen Ramsay med sina åtta barn är i deras sommarhus på Isle of Skye med
flera gäster. I boken första mening läser P att sonen James vill åka ut till
fyren men det sätter pappan stopp för pga av vädret. I bokens centrum
finns den Mrs. Ramsey.
Den andra delen är kort men vi har tagit oss fram till under/efter?
1:a världskriget och ingen har besökt huset på flera år.
I sista delen så är det endast en del av
familjen tillbaka (de som fortfarande är i livet)och turen till fyren äger till
slut rum.
P har gjort en
del efterforskning och enligt andra intellektuella ;-) så består boken storhet
av att ”Woolf använder sig av ” stream of
consciousness”-teknik. Vi är inne i personernas tankar och följer hur de
trevande tar sig fram och försöker förstå sin omvärld. Likt en kamera som byter
bild flyttar vi oss mellan personerna och genom deras olika tankar och synssätt
vävs bilden fram.
Det är en historia om liv, kärlek, död, sorg,
tillkortakommanden, krossade ambitioner, möjligheter de aldrig fick. Det är så
mänskligt. Framförallt är det en historia om hur kvinnors svårighet att ta sig
fram, hur hon endast finns i relation till mannen och mannens ambitioner.
Romanen har många självbiografiska drag. Paret
Ramsey är modellerade på hennes föräldrar, Woolf hade själv 8 syskon och de
hade liknande somrar fast i Cornwall.”
P inser att hon
kanske ska ge boken en chans till, någon gång i framtiden.
Störst
av allt av Malin Persson Giolito
Kristina &
Sofia hade läst boken, och de tyckte att den var mycket bra. P ska här försöka
recensera den, utan att ha läst den själv: Boken är gripande och den kändes
verklig. Vi får se hur det går till i rättegångssalen med alla känslor pendlande fram och
tillbaka till själva dådet.
Bokens huvudperson
är Maja, som skriver i jag-form. Hon är som en ”räddande ängel” till den utflippade
pojkvännen som har en frånvarande mamma och en karriär-lyckosam pappa med mycket hög
status. Maja blir beroende av sin pojkvän och känner press utifrån att hon ska
ta hand om honom.
K & S
rekommenderar varmt boken, och framför allt till ungdomar i gymnasieåldern.
Nästa träff blir
den 13 november då vi även ska gå på Boken Dag på Oscars teatern. En ny tradition!
Till dess ska vi läsa ”Koka Björn” av Mikael Niemi (vi väntar med
Nobelpristagaren Kazuo Ishiguro tills han finns i pocket).
Vid pennan – Pia
