La Girafe

 La Girafe. Fleminggatan 39

Vi har nyfikna på den här restaurangen som hade öppnat med höga kvarterskrogsambitioner a la francais ett par veckor innan vi besökte den.
Det är stilfullt högt i tak vilket kanske inte får oss att associera till kvarterskrog, men trädetaljer skapade en ombonad och välkomnande känsla. Likaså servicen. Och menyn som fick oss att känna oss lite som i Frankrike. 
Risotto, löksoppa, crepes och frikadeller dansade fram till oss. Jag själv och Kristina tog löksoppa vilket var en miss – inte för att den var dåligt tillredd utan snarare för att den egentligen var en förrätt och blir alltför lökig som huvudrätt. Det regnade ute och vi kände för en varm soppa. Båda ångrade sig. De andra rätterna var vi mycket nöjda med, inte minst det färglada och proffsiga upplägget. Och  alla rätter serverades samtidigt. Även det proffsigt.

• Service: 4

• Snajdighet: 4

• Mat: 4,5

• Stekighet:0

• Doggy bag. Behövdes inte. Vi åt upp allt!

Extra trevligt var att det far full uppslutning. Det är så trevligt att träffas irl – inte bara via teams i pandemitid.

Till nästa gång:
Luciafrukost som Åsa fixar den 14 december på Grand kl7.45. Åååå så trevligt!
Martin Hägglund: Vårt enda liv
Louise Glück: valfri dikt av 

1794, av Niklas natt och dag

 Vi har blandade känslor kring 1794, eller kring författarens hittills två böcker i den utlovade trilogin om Stockholm i slutet av 1700-talet. Det är fattigt, grymt och smutsigt. Människor lever på knappa resurser och upplever tillit till väldigt få. Författaren involverar ett mord i historieskrivningen som vi upplever så bestialiskt att vi är tveksamma kring att läsa på kvällen med risk för mardrömmar. Kroppar lemlästas lustfyllt av sjuka människor. Det är hemskt att läsa.

1794 är uppdelad i fyra delar. Personligen greps jag mycket av den första som handlar om Erik Tre Rosor, en ung man, uppvuxen på ett gods där han förälskar sig i en dotter till tjänstefolket. Fadern vill att han ska komma på andra tankar, skickar honom till ön Bartolemey där han träffar sin baneman. De var lärorikt att läsa och påminnas om att Sverige hade en koloni så långt borta på 1700-talet och tog reda på att det var ett byte med Frankrike som gav ön i utbyte mot att de fick bedriva handel i Göteborgs hamn. Vi fick insyn i den omfattande slavhandeln som bedrevs i och kring ön, där svarta från Afrika skeppades över till USA.Han kom till slut hem till Sverige för att gifta sig vilket slutade i en planlagd tragedi. Bruden mördas.

Brudens mamma tror inte på den förklaring hon får kring den tragiska händelsen och vi får möta den enarmadeMickel Cardell igen som utreder mordet med Cecil Winges lillebror Emil. Vi möter också Anna-Stina Knapp igen som går igenom en förlossning som beskrivs så engagerande att jag inte kunde släppa boken tills jag läst klart om den.

Att notera är också hur författaren leker med språket , som är gammeldags utan att det stör läsningen. Avancerat!

Vi vill rekommendera den. Det är spänning och stockholmshistoria på samma gång, men som sagt måste man vara beredd på att även möta obeskrivlig och sjuk sadism och grymhet.

Vid pennan: Cecilia