Vi var 6 st snajdare som träffades på Café Colette denna februari-måndagskväll. Jag, Pia, hade äran att skriva protokollet men hade endast läst en av böckerna - Sly.
Chans, Birgitta Stenberg
I vår tema-läsning med svenska kvinnliga författare genom årtiondena från 1900 tills 2020, så har vi nu kommit till 60-talet ovh Birgitta Stenbergs Chans”. Den handlar om Marie som suttit på ungdomsvårdsskola (SIS) och hennes kamp för att hitta en plats i en väldigt kaotisk värld. Boken slutar med att hon hamnar tillbaka på SIS hemmet.
Detta var läsarnas kommentarer från boken:
Cecilia - väldigt 60-70 tal. Det känns som en tidstypisk beskrivning av raggare. Det är väldigt effektfullt skrivet om Marie och hennes män. Det är en tragisk generationsskildring om hur hon blir utnyttjad.
Åsa - Berättelsen kom rakt in i hennes hjärna. Det är ingen gräns i denna livsskildring. Åsa blir nyfiken på fler böcker av Birgitta Stenberg - kan hon skriva annorlunda!
Helena - blev gripen, men vet inte om den var så bra. De innehåller flera olika språkstilar, speciellt väldigt mycket Stockholmsslang.
Kristina - tycker den är jättebra pga att det är en reflektion av samtiden. Birgitta är en tongivande författare för den tiden.
Mia - håller med föregåendes kommentarer. Mia har dock 100 sidor kvarvarande boken. Mia tycker den var svår att komma in i. Det är olika språk beroende på vilken av personer som beskrivs, det är effektfullt. Mia blir illa berörd av huvudpersonen Maries syn på sig själv.
Alla läsare rekommenderar boken som är en insikt av ett gränslöst liv. Mia tillägger dock att hon inte behöver inte läsa mer.
Sly, Sara Strömberg
Boken är en kriminaldeckare om en fd tidningsredaktör, Vera Bergström, som blir motvilligt (?) accepterar att skriva om ett mord i skogarna vid Åreskuta. Hon själv bor i en igenbommad tågstation i området. Hon blir naturligtvis intresserad att ta reda på mer om offret mm. Snart är Vera indragen i historien och är själv i fara.
Detta tyckte vi om boken:
Mia - bra deckare, är om hon inte är en fan av deckare. Miljön är norrländsk, vilket hon gillar och historien är spännande men inte läskig. rekommenderas
Cecilia - tyckte sådär. Den är spännande men lite för enkel historia. Det finns deckare som är bättre på en högre nivå.
Helena - rolig miljö eftersom hon varit mycket där. Den är lättläst. Personbeskrivningen av Vera är att hon är lite bitter, blev utköpt från tidningen o arbetar nu på en skola. Hon blev av maken för en annan kvinna.och hon dricker lite för mycket.
Pia - är inte heller en fan av deckare. Hon tycker den är lättläst, men alldeles för enkel o förutsägbar när Vera hittar nya ledtrådar. Hemsk våldshistoria om skoltiden som kändes lite ”för mycket”. Ingen favoritbok.
Kristina - Sara Strömbergs sätt att skriva är väldigt likt Viveca Steen. Boken är brutal med tanke på våldsdådet på eleven Elisabeth. Dottern är lite väl skruvad. Ingen bok att läsa, om man är lättäcklad.
Vi var oeniga i vår rekommendation. Mia rekommenderar, Cecilia och Helena rekommenderar med en viss tvekan. Kristina och Pia rekommenderar den inte.
Nästa gång, 4 april kl 7:30, är Cecilia ansvarig för att hitta ett ställe att träffas på för att diskutera följande böcker:
* Rapport från en Skurhink, av Maja Ekelöv (70-talsdebutant)
* Morgon och kväll, av Jon Fosse, eller fritt val av nobelpristagarens alster
Vid pennan: Pia
