Hundra år av ensamhet, Gabriel Garcia Marquez
Närvarande: Cecilia,
Helena och Sofia
Boken var den första vi läste på temat ”Spansktalande författare” och är en klassiker som vi såg fram emot att läsa. Cecilia och Helena hade läst ut den och Sofia var på god väg.
Så här tyckte vi om
den:
Cecilia:
Krävande utmanande men
väl värd att läsa. Väldigt målerisk. Nu har jag lärt mig vad ”magisk realism”
är. Känner mig duktig som läst den! Den är inte lätt att pausa i eftersom
kapitlen är väldigt långa. Det är dessutom lite svårt att hålla isär och hålla ordning
på framför allt männen i bolen eftersom deras namn påminner om varann, är lika
eller snarlika.
Helena:
Ganska intressant skulle inte rekommendera den. Den är krävande eftersom alla
män heter ungefär samma sak. Man måste var förberedd. Men det är målande
beskrivningar och fint på det sättet. Till rätt person skulle jag rekommendera
den men annars tveksamt.
Sofia:
Fängslande. Tror jag kommer läsa ut den. Vill läsa den och gärna se den på
Netflex som ger ut den som serie till jul.
Det handlar om familjen Buendia i ett påhittat land (kan det vara Colombia?) samt i en påhittad lite ort som heter Macondo som familjen mer eller mindre byggde upp under flera generationer. Historien inleds med att Ursula och José Aradio Buendia gifter sig mot föräldrarnas vilja och de ger sig därför iväg för att grunda ett nytt samhälle; Macondo. Som läsare får man följa familjens utveckling under 100 år och så länge får Ursula leva.
José Arcadio Buendia lär känna en vetenskapsman som intresserar sig för magnetism
och att jorden är rund. Eftersom de är släkt är Ursula mycket oroad för att de
ska få ett missbildat barn, ett barn med grissvans vilket ett barn får omkring
100 år senare. Hon själv föder tre söner och alla är välskapta.
Det är mycket svårt
att sammanfatta boken men den är fängslande, mustig och med många relationer,
en hel del erotik och mycket känslor.
Vid pennan: Cecilia
Nästa träff: 25 november, Pia ordnar
