Mat: 3
Service: 3
Snajdigt: 4
Stekare: 0
Övrigt: kändes ödsligt och det var långsam service. Men karafflamporna var snajdiga!
Totalt: 10
måndag 8 december 2008
Tusen strålande solar, Khaled Hosseini
Det var ett tag sen sist, men 1 december var det äntligen dags. Lite manfall har det varit under året - men vi är fyra stycken som tappert fortsätter vår bokklubb. I måndags var det Kristina, Sofia och Pia som träffades för att diskutera sommarens böcker: Tusen strålande strålar av Khaled Hosseini (Obligatorisk), The Uncommon Reader (valfri 1) av Alan Bennett och slutligen Munken som sålde sin Ferrari (valfri 2)av Robin Sharma.
Tusen strålande solar var mycket bra. Det är en berättelse med trettio år av Afghanistans nutidshistori a och samtidigt en berättelse om familj, vänskap och kärlek. Vi hade höga förväntningar efter boken "Flyga Drake". Och vi tycker att denna var snäppet bättre.
Personerna är Mariam och Laila, som blir vänner för livet. Landets öde påverkar starkt deras egna öden.
Vi rekommenderar boken, absolut!
Av de två övriga böckerna har ingen av oss läst klart dem. Pia hade börjat läsa "The uncommon reader". Den handlar om Drottning Elisabeth som av en händelse börjar läsa böcker. Den är rolig först, men sen tröttnade Pia och la helt sonika undan boken.
Kristina hade läst "Munken som sålde sin Ferrari", men hade inte heller hunnit läsa klart än. Men Kristina tyckte att detta var en bra bok, om en stjärnadvokat som ser äldre ut än sina 50 år och efter en hjärtattack lämnar allt och fariväg till Himalaya. Han lär sig massor om livet och återkommer 3 år senare och ser mycket yngre ut. Det är en bok som får en att tänka till. Det finns övningar i boken som man kan prova själv och det är en bok som man kan komma tillbaka till flera gånger. Kristina rekommenderar boken!
Tusen strålande solar var mycket bra. Det är en berättelse med trettio år av Afghanistans nutidshistori a och samtidigt en berättelse om familj, vänskap och kärlek. Vi hade höga förväntningar efter boken "Flyga Drake". Och vi tycker att denna var snäppet bättre.
Personerna är Mariam och Laila, som blir vänner för livet. Landets öde påverkar starkt deras egna öden.
Vi rekommenderar boken, absolut!
Av de två övriga böckerna har ingen av oss läst klart dem. Pia hade börjat läsa "The uncommon reader". Den handlar om Drottning Elisabeth som av en händelse börjar läsa böcker. Den är rolig först, men sen tröttnade Pia och la helt sonika undan boken.
Kristina hade läst "Munken som sålde sin Ferrari", men hade inte heller hunnit läsa klart än. Men Kristina tyckte att detta var en bra bok, om en stjärnadvokat som ser äldre ut än sina 50 år och efter en hjärtattack lämnar allt och fariväg till Himalaya. Han lär sig massor om livet och återkommer 3 år senare och ser mycket yngre ut. Det är en bok som får en att tänka till. Det finns övningar i boken som man kan prova själv och det är en bok som man kan komma tillbaka till flera gånger. Kristina rekommenderar boken!
måndag 30 juni 2008
Restaurang Dao
Mat: 3
Service: 4
Snajdigt: 4
Stekare: 0
Övrigt: En skön oas i Bromma vid Ängbybadet. Väderberoende, men mycket avkopplande atmosfär.
Totalt: 11
Service: 4
Snajdigt: 4
Stekare: 0
Övrigt: En skön oas i Bromma vid Ängbybadet. Väderberoende, men mycket avkopplande atmosfär.
Totalt: 11
Flyga Drake, Khaled Hosseini
Recension av;
Flyga Drake av Khaled Hosseini
Vi var tre tappra snajdare som träffades 5 juni efter att det varit en hel del missförstånd kring datumet - Åsa, Gunilla och Pia.
Vi tyckte att boken är bra och att man får insikt i den moderna Afganska historien. Det är också intressant hur fort det kan gå att förstöra ett fungerande land.
Det är en gripande historia - väldigt energikrävande att läsa. Alla tyckte dock att det var lite väl amerikanskt tårdrypande slut - hur är då filmen?
Personerna är rikemanssonen Amir och hans vän Hassan, som är "The Kiterunner", men även Amirs pappa samt pappas vän. Sråket är lättläst. Vi tror att herr Hosseini harv skrivit boken för att den delvis är självupplevd.
Vi rekommenderar boken, absolut!
Flyga Drake av Khaled Hosseini
Vi var tre tappra snajdare som träffades 5 juni efter att det varit en hel del missförstånd kring datumet - Åsa, Gunilla och Pia.
Vi tyckte att boken är bra och att man får insikt i den moderna Afganska historien. Det är också intressant hur fort det kan gå att förstöra ett fungerande land.
Det är en gripande historia - väldigt energikrävande att läsa. Alla tyckte dock att det var lite väl amerikanskt tårdrypande slut - hur är då filmen?
Personerna är rikemanssonen Amir och hans vän Hassan, som är "The Kiterunner", men även Amirs pappa samt pappas vän. Sråket är lättläst. Vi tror att herr Hosseini harv skrivit boken för att den delvis är självupplevd.
Vi rekommenderar boken, absolut!
onsdag 23 april 2008
Le rouge Bar
Mat: 3
Service: 6
Snajdigt: 5
Stekare: 2
(Med Sthlms filmfestivals VD samt Noor)
Övrigt: fantastisk inredning, framför allt lamporna och vårt runda bord)
Totalt: 16
Mig äger ingen, Åsa Linderborg
Recencion av;
Mig äger ingen av Åsa Linderborg
Åsa Linderborgs bok ”Mig ägen ingen” var lättläst och gav ett historiskt perspektiv på olika delar av industrisammhället under ABB-tiden i Västerås. Boken var skriven med enkelt språk i dagboksformat.
Vi ansåg att bokens syfte var att ge en socialhistorisk skildring av arbetarklassens villkor. Pappan, en av huvudpersonerna, tar ett stort ansvar för dotterns uppväxt, vilket var ovanligt vid denna tid. Genom att skapa en ”fin fasad” med sammetsgardiner, lampetter och blommor döljer han den torftighet som dottern växer upp i. Sänglakan används ej och tandborstning var oväsentligt. Trots de knappa förhållanden genomsyrades boken av pappans kärlek, humor och omtanke om dottern samt inte minst deras gemensamma aktiviteter kortspel, cykel- och båtturer m.m.
Relationen far och dotter förändras dock under tonårstiden och pappan blir inte inbjuden till dotterns disputation, vilket vi upplevde som sorgset då även hennes sympati för pappan minskar.
Vi rekommenderar boken varmt.
Mig äger ingen av Åsa Linderborg
Åsa Linderborgs bok ”Mig ägen ingen” var lättläst och gav ett historiskt perspektiv på olika delar av industrisammhället under ABB-tiden i Västerås. Boken var skriven med enkelt språk i dagboksformat.
Vi ansåg att bokens syfte var att ge en socialhistorisk skildring av arbetarklassens villkor. Pappan, en av huvudpersonerna, tar ett stort ansvar för dotterns uppväxt, vilket var ovanligt vid denna tid. Genom att skapa en ”fin fasad” med sammetsgardiner, lampetter och blommor döljer han den torftighet som dottern växer upp i. Sänglakan används ej och tandborstning var oväsentligt. Trots de knappa förhållanden genomsyrades boken av pappans kärlek, humor och omtanke om dottern samt inte minst deras gemensamma aktiviteter kortspel, cykel- och båtturer m.m.
Relationen far och dotter förändras dock under tonårstiden och pappan blir inte inbjuden till dotterns disputation, vilket vi upplevde som sorgset då även hennes sympati för pappan minskar.
Vi rekommenderar boken varmt.
lördag 12 april 2008
Kul med snajdig blogg!
Hej!
Det här är min premiär som bloggare! Kul med egen snajdig blogg för våra stekiga restaurangbesök och intellektuella litteraturdiskussioner.
Hälsar Cecilia
Det här är min premiär som bloggare! Kul med egen snajdig blogg för våra stekiga restaurangbesök och intellektuella litteraturdiskussioner.
Hälsar Cecilia
Premiär
Premiär!
Nu har vi fått vår egen plats i Cyberspace! Snajdarna är en litteraturklubb som består av Cecilia, Pia, Kristina, Sofia, Gunilla och grundaren Åsa.
Vi träffas och äter gott på någon av Stockholms alla restauranger/krogar och diskuterar och rescenserar den bok som vi läst.
Detta blir vår minnesbank av vilka böcker vi läst samt alla de restauranger vi varit på.
Nu har vi fått vår egen plats i Cyberspace! Snajdarna är en litteraturklubb som består av Cecilia, Pia, Kristina, Sofia, Gunilla och grundaren Åsa.
Vi träffas och äter gott på någon av Stockholms alla restauranger/krogar och diskuterar och rescenserar den bok som vi läst.
Detta blir vår minnesbank av vilka böcker vi läst samt alla de restauranger vi varit på.
söndag 3 februari 2008
Bengt Ohlsson - Hennes mjukaste röst & C-H Wijkmark - Stundande natten
Bengt Ohlsson - Hennes mjukaste röst
De som tidigare läst Bengts "Gregorius" hade stora förväntningar, men tyvärr hade denna bok inte alls samma klass. De som läst boken tyckte att den var flummig.
Vi diskuterade titeln och hur huvudpersonen Caren använder, vad hon upplever, sin mjukaste röst vid speciella tillfällen. Men hon upplevs inte alls mjuk, av oss läsare.
Övriga bi-personer i boken är: sonen Frank och väninnan Ritha (jag har inte läst boken så ursäkta min stavning på namnen).
Språket är i jagform och det är ett lätt språk. Det var en bra början men den blev spretig i mitten samt inget egentligt slut. Vad händer med barnen, t ex?
Summa summarum: detta är ingen bok vi rekommenderar!
C-H Wijkmark - stundande natten
Vilket ämne! Men det är ändå inte ledsamt och boken avdramatiserar döden. Boken skapade tankar om vårt eget slut, om sjukhem osv.
Vi var överens om att vi var imponerade att författaren kan skriva så inlevelsefullt om ämnet utan att ha upplevt det själv (och då är det ju försent!)
Huvudpersonen är Hasse och bi-personerna är rumskompisarna, de 2 sjuksystrarna, läkarna samt bokvagns-killen. Sen har vi ju förstås personerna som står i kö utanför varje dag, som Hasse ser genom fönstret.
Denna bok var värd sitt Augustpris, och vi rekommenderar den!
/Pia
PS jag köpte "Mig äger ingen" i fredags i Växjö på rea (boken kommer i Pocket snart, men jag vet inte riktigt när). Jag är helt betagen av den, och tycker den är jättebra - svår att lägga ifrån sig! DS
De som tidigare läst Bengts "Gregorius" hade stora förväntningar, men tyvärr hade denna bok inte alls samma klass. De som läst boken tyckte att den var flummig.
Vi diskuterade titeln och hur huvudpersonen Caren använder, vad hon upplever, sin mjukaste röst vid speciella tillfällen. Men hon upplevs inte alls mjuk, av oss läsare.
Övriga bi-personer i boken är: sonen Frank och väninnan Ritha (jag har inte läst boken så ursäkta min stavning på namnen).
Språket är i jagform och det är ett lätt språk. Det var en bra början men den blev spretig i mitten samt inget egentligt slut. Vad händer med barnen, t ex?
Summa summarum: detta är ingen bok vi rekommenderar!
C-H Wijkmark - stundande natten
Vilket ämne! Men det är ändå inte ledsamt och boken avdramatiserar döden. Boken skapade tankar om vårt eget slut, om sjukhem osv.
Vi var överens om att vi var imponerade att författaren kan skriva så inlevelsefullt om ämnet utan att ha upplevt det själv (och då är det ju försent!)
Huvudpersonen är Hasse och bi-personerna är rumskompisarna, de 2 sjuksystrarna, läkarna samt bokvagns-killen. Sen har vi ju förstås personerna som står i kö utanför varje dag, som Hasse ser genom fönstret.
Denna bok var värd sitt Augustpris, och vi rekommenderar den!
/Pia
PS jag köpte "Mig äger ingen" i fredags i Växjö på rea (boken kommer i Pocket snart, men jag vet inte riktigt när). Jag är helt betagen av den, och tycker den är jättebra - svår att lägga ifrån sig! DS
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)