måndag 18 november 2019

Svenska Dagbladet - Bokens dag 2019-11-18


Bokens dag 2019

Bokens dag var mycket välbesökt, framför allt av pensionärer och vi kändes och väldigt unga och fräscha i församlingen.

Vi hade just läst "Jag for ner till Bror av Karin Smirnoff" och vi uppskattade att få höra henne berätta om den och de andra böckerna sin hon skrivit om det hårda livet i norra Sveriges glesbygd. 

Vi fascinerades av den vänlige Jonas Karlsson och hur han beskrev sina föräldrar, framför allt kärleken till fadern som inspirerat honom till att skriva Regnmannen som vi köpte i pausen och fick signerad av författaren.

Priset gick till Amanda Svensson – Ett system så magnifikt att det bländar.
Vi blev sugna på att läsa hennes bok, tror det finns paralleller till Klubben om Svenska Akademin. Hon verkar vara en talang som fick priset mer eller mindre för hennes allra första bok.











Den svavelgula himlen, av Kjell Westö


Boken berättas av en manlig författare och utspelar sig i och utanför Helsingfors. Det finns säkert många paralleller till författarens eget liv.

Boken spänner över hela hans liv, från barndom till pension och skildrar framför allt hans relation till vännen Alex Rabell och hans syster Stella som han inleder en livslång olycklig, till-och-från-kärleksrelation med. De får egentligen aldrig ett gemensamt liv men de kan inte frigöra sig från varandra och har genom hela livet en plats i varandras liv.

Som barn fascineras han av familjen Rabells luxuösa liv som utspelar sig utanför Helsingfors i en pampig villa, Ramsvik, vid vattnet. När solen går upp färgas vattnet kring huset svavelgult vilket givit namn åt boken. Kring detta hus utspelar sig flera betydelsefulla ögonblick för berättarjaget.

Något jag fäste mig särskilt vid var när det avslöjades att Alex och Stellas far var psykiskt sjuk. Han var alltid bortrest på viktiga affärsresor som Alex, Stella och deras mor berättade om. Men en dag, när berättarjaget besökte sommarvillan, kom en märklig och våldsam man på besök som visade sig vara deras far.

Vi avhandlade boken väldigt snabbt under en av pauserna på Bokens dag och summasummarum vill vi rekommendera den. 

Själv tycker jag att den var mycket gripande och välskriven. Det är en bok fylld av smärta och längtan efter kärlek. Med en klump i magen och tårar i ögonen läste jag partierna där berättarjaget, Alex och deras kompisar som unga hade en mycket hård och brutal jargong.
Jag hoppades genom hela skildringen att berättarjaget skulle få uppleva sann kärlek, få familj och barn vilket han aldrig fick.
Intressant var att den utspelar sig under tidsepok då jag själv var ung och jag kunde känna igenom mig i en hel del tidsmarkörer.

Nästa bok: Regnmannen (Jonas Karlsson) och Husmorderns död och andra texter (Sara Danius).

Vi ses 13 januari och Gunilla fixar.

Vid pennan: Cecilia

Restaurang SEN Street kitchen


Vi strålade samman på vår årliga tradition: Bokens dag, arrangerad av Svenska Dagbladet. 

Inför mötet sågs vi på ett litet asiatiskt lunchställe: SEN Street kitchen på Kungsbron. Inredningen kändes autentisk, som att vi förflyttat oss till ett litet hak på en trafikerad gata mitt i Bangkok (undertecknad har dock aldrig varit i varken Bangkok eller närliggande länder). 

Cecilia åt en lite färsk vårrulle som var krispig, syrlig och fräsch samt en lite köttröra serverad på salladsblad som också smakade vällagat och typiskt syrligt. Pia valde också vårrullar och därefter dumplings som hon tyckte om. 

Man beställde över disk och hämtade när de ropade upp ens beställning.

Snajdigt: 3 (trendigt)
Service: 4 (ingen bordsservering men vänligt bemötande)
Stekighet: 1 men det kan nog dyka upp hipstriga stekare där)
Mat: 5 men det är ingen middagsrestaurang, de stängde kl 20.

Totalt: 13

måndag 7 oktober 2019

Kitchen & Table


Vi delade på 2 olika rätter, en grönärts burgare och gratinerad blomkål med hasselnötter som var helt ok men ingen smaksensation…
Alla drack vatten i fina glas:)

Service - 5
Mat & vin - 3
Snajdigt - 4
Stekare - 0

Totalt: 12

Jag for ner till bror av Karin Smirnoff


Jag for ner till bror av Karin Smirnoff, Augustprisnominerad 2018

Bokklubbsträff på Kitchen & Table med Gunilla ,Kristina, Åsa och Sofia

Gunilla och Åsa hade läst boken . Sofia halva och Kristina ska läsa den.
Jana Kippo kommer tillbaka till sin hemby för att ta hand om sin bror. Platsen och människorna tvingar henne att möta sitt förflutna. 
Vi var alla överens om att boken är läsvärd. Ett enkelt språk, lättläst och unik i och med att den skrivs mer som när man pratar, inga punkter ibland tex och att namnen skrevs ihop som ett ord.
Hon har tagit bort alla onödiga skiljetecken och använder inte stora bokstäver annat än i början av meningar. 

Jana som är i huvudperson hade minst sagt ingen enkel levnadshistoria men alla ansåg att hon som karaktär hade styrka och var cool vilket gjorde att det fanns ett ljus i boken.
Vi kunde ej prata om de specifika delarna eftersom Kristina ska läsa men det kanske vi kan bygga på med i november eftersom Karin är en av författarna  på Bokens Dag.

Åsa myntade begreppet "backward shadowing " (härstammar från forward shadowing som Gunilla använde som begrepp inom littaturanalysen:)  Åsa menade att boken innehåller små pusselbitar som under bokens gång ger en helhet. Dvs när man kommer längre in i boken får förklaringar på olika händelser kring det man läst tidigare.
En uppföljare har kommit som heter Vi for upp med mor vilket kan vara en bok att läsa senare.

Sapiens sa vi får vara en stående och förslag att vi skulle läsa 150-200 sidor tills vi ses nästa gång.

Nästa bok Den svavelgula himlen Kjell Westöö och vi ses den 18 november på Oscars - SvD Bokens Dag

Vid pennan - Sofia

måndag 9 september 2019

En halv gul sol, av Chimamanda Ngozi Adichie & En saga om tidens väsen, av Ruth OzekiRuth

En halv gul sol, av Chimamanda Ngozi Adichie

Detta var den bok som vi skulle ha läst till juni, men vi låg alla efter i läsningen pga av jobb och livet så vi fick sommaren på oss att läsa klart. Alla tyckte den var bra, enligt vår chat.

Vi kommer alla ihåg att uppmaningarna när vi var små: "Tänk på barnen i Biafra. Ät upp maten"

Bokens titel En halv gul sol är tagen från Biafras flagga som i mitten hade en sol som var på väg att gå upp. Boken handlar om Odenigbo som jobbar som tjänstepojke hos Ugwu och sen också hans sambo/fru Olanna samt Olannas tvillingsyster Kainene. Det är intressant att få läsa om inbördeskriget och följa systrarnas olika öden under de tuffa åren.

Adichies roman får oss att lära oss mer om modern afrikansk historia, att tänka efter och att vilja veta mer om Biafra-kriget och Nigeria. Det är en berättelse som griper tag och som vi verkligen rekommenderar!

En saga om tidens väsen, av Ruth Ozeki

Detta var en av sommarens böcker, den andra var Sapiens, av Yuval Noah Harari (men den läste ingen av oss klart pga av olika omständigheter, så den blir inte omskriven denna gång).

Av oss tre som träffades på Terassen, hade bara Gunilla och Pia läst klart boken (om jag minns rätt). Sofia hade några sidor kvar. 

Pia tyckte boken var filosofisk och hon fick tänka efter ganska mycket mellan sidorna för att hänga med i storyn. Gunilla läste igenom den snabbt, endast på några dagar och höll med om att den nog krävde mer eftertanke för att den skulle sjunka in ordentligt.

Boken handlar om Ruth som bor på en ö längs Kanadas kust, och som hittar ett ilandspolat paket på stranden. Paketet visar sig innehålla bla en dagbok som är skriven av en japansk tonårsflicka. 
Det blir en läsning om funderingar kring tid, rum, liv och död. Dagboken är skriven till en specifik person, den som kommer hitta dagboken. Och Ruth känner att hon får en nära kontakt med den japanska flickan och hon vill nästan ändra på historien, då den känns så nära för Ruth.

Pia tyckte boken var bra, Gunilla tyckte den var sådär. 

Nästa träff blir den 7 oktober och det är Sofia som ordnar träffen. Boken vi ska läsa tills dess är "Jag for ner till bror", av Karin Smirnoff 

Hotel Bank - Le Hibou

Bank Hotel - Le Hibou (eller terrassen som det kallas i folkmun, läs mer här)

Sofia kom först och hittade ett bord ute på terassen. Pia och Sofia delade på en chark-tallrik och därefter en ost-tallrik. Mycket gott och lagom till vårt glas vin.

Gunilla nöjde sig med ett glas vin.

Service - 5
Mat & vin - 4
Snajdigt - 5
Stekare - 0
Take Away - Gunilla ger högt poäng! ;-)

Totalt: 14

Vi går gärna tillbaka!

måndag 20 maj 2019

Ett jävla solsken, av Fatima Bremmer


Ester Blenda Nordström - vilken kvinna - vilket liv - vilket öde!

När Pia, Sofia o Gunilla träffades hemma hos Pia för att bl a diskutera boken "Ett jävla solsken", så visste vi att ingen bland oss Snajdare hade hunnit läsa klart, eller ens börjat läsa boken. Detta berodde på våra hektiska liv med byta av jobb, allmänt mycket att göra samt att någon läst andra böcker.
Ja, ja, sånt är livet ibland. 

Eftersom jag (Pia) hade påbörjat att läsa boken, tog jag på mig uppdraget att läsa klart och skriva recensionen. Och nu när jag har läst boken, sett dokumentären, lyssnat på 2 radioprogram om denna otroliga kvinna så är det bara att erkänna att jag är helt enkelt besatt av henne. Det är nästan så jag funderar på att åka till Skåne och titta på utställningen om Ester Blenda på Skarhults slott i sommar.

Vid drygt 20 år började Ester arbeta som journalist. Att vara kvinna och journalist innebar mest uppdrag som att skriva korta notiser, männen skrev de riktiga artiklarna. Men Ester nöjde sig inte med notiserna utan hon sökte uppdragen att skriva om. Det som blev hennes genombrott var när hon tog jobb som piga under falskt namn på en bondgård. Efter det var hon känd som "Pigornas piga" och hon var Ester Blenda med hela Svenska folket.

Hon är en riktig äventyrskvinna som lever med samerna i Lappland, reser till Sydamerika där hon rider på åsna från Argentina till Chile. Hon gör ett resereportage om svenskarna i USA där hon bl a vandrar ensam på landsvägarna och tjuvåker under tågvagnen genom att ligga på bromsskenorna. Hon åker även till Kamtjatka i två år och då är hon också gift. Men vigselmålet är mer ett skäl för att få åka iväg, det är ingen kärlek från hennes sida. När hon är tillbaka i Sverige blir det skilsmässa på en gång.

Förutom artiklarna skriver Ester Blenda även 4 böcker om hennes upplevelser samt 3 stycken barn- och ungdomsböcker om Ann-Mari. De handlar om en pojkflicka som gör en massa upptåg. Den är skriven med utgångspunkt av Ester Blendas egen uppväxt. En modern och annorlunda barnbok, som har många likheter med Astrid Lindgrens Pippi-, Emil- och Madicken-böcker

Ester Blenda är mycket omtyckt bland männen, men hennes kärlek finns främst hos Carin. Det mesta av bevisen för denna kärlek, t ex brevkorrespondens, är bortstädat. Men det finns en del foton och dagboksanteckningar samt vissa brev som gör att vi förstår att det måste ha funnits en kärleksrelation mellan Ester & Carin.

Den manliga journalistvärlden innehåller mycket sena kvällar med alkohol. Och tyvärr blir detta en livsstil även för Ester Blenda som tyvärr gör henne alkoholberoende.

Bokens språk är i berättarform blandat med brev och artiklar, det är inget skönlitterärt verk, utan det som gör att boken blir värd att läsa är just levnadshistorien om den otroliga Ester Blenda.

Väl värd att läsa!

Vid pennan - Pia

Nästa träff blir traditionsenlig sommarasvlutning på Fotografiska den 26 juni. Tlls dess ska vi ha läst "En halv gul sol” av  Chimamanda Ngozi Adichie.

måndag 15 april 2019

Misshumasshu

Cecilia, Maria och Gunilla träffades på Misshumasshu, i Passagen, måndag 15 april 2019.

Betygsättning:

  1. Snajdighet - 4/5 och vi älskar Passagen!
  2. Mat  - 4/5, vi hade tydligen lite svårigheter att äta rätten (Tantanmen ramen, grilled shiitake mushrooms, bean sprouts, ramson), speciellt Cecilia som sölade ner sin fina blus eftersom de gröna sproutsen var för långa och  ohanterbara
  3. Service - 4/5. Pia tycket den ljuva servitrisen var lite för mycket ’på’. När notan kom in blev vi även något upprörda över att vattnet (från vattenkranen) de så frikostigt bjöd på kostade 35:-/person. Fräckt!
  4. Stekare 0
  5. Take Away N/A, men i efterhand funderade vi på om det inte hade varit lite coolt att testa att få med sig buljongen hem, hehe

Totalt: 12

Don Quixote, av Miguel Cervantes

Cecilia, Maria och Gunilla träffades på Misshumasshu, i Passagen, måndag 15 april 2019.

Boken hade delvis lästs av Cecilia. Maria hänvisade till att ha sett DQ på folkoperan i november (hade hon ens börjat på boken?). Kristina och Sofia dök inte ens upp. Ett något lamt intresse mao!

Gunilla hade däremot gått ”full in”, med en insats som gjorde upp för de andras avsaknade intresse. Se nedan inklippta analys.

Den engelska online versionen ansågs svårläst med många svåra ord. Den svenska pappersversionen ansågs mycket lättläst, vilket även påvisades i början på boken.

Istället för att avsluta boken hade Cecila vaskat fram ett gäng analysfrågor för studera boken ännu djupare. Dessa avhandlades på plats, men när nu undertecknad läser frågorna igen konstateras att det skulle ta för mycket energi att besvara dem i skrift. De anses väl besvarade i dokumentet. Exempel på fråga: Det första du lade märke till? Svar: DonQuixote’s galenskap.

Boken rekommenderas! DQ är ju ändå utsedd som ”världens bästa bok”, såklart rekommenderar Snajdarna den!

Nästa träff måndag 20/5. Pia fixar ställe.

Bok att läsa: Ett jävla solsken av Fatima Brenner.  


Ps. Notre Dame brinner ☹

vid pennan - Gunilla

Gunillas analys:
Vad är dikt och vad är sanning. 
Perspektiv och Berättande
Don Quixote, som består av tre olika avsnitt, är en rik utforskning av möjligheterna att berätta. Den första av dessa avsnitt, som omfattar kapitlet som täcker Don Quixotes första expedition, fungerar huvudsakligen som en parodi av samtida roman-serier. Den andra sektionen, som består av resten av den första delen, är skriven som en historia och bryter kapitlen episodiskt och dokumenterar noggrant varje dags händelser. Den tredje delen, som täcker romans andra del, är annorlunda eftersom den skrivs som en mer traditionell roman, organiserad av känslomässigt och tematiskt innehåll och fyllt med karaktärsutveckling. Cervantes ensam rapporterar historien i det första avsnittet, med en enkel berättande stil. I det andra avsnittet informerar Cervantes att han översätter manuskriptet av Cide Hamete Benengeli och ofta avbryter berättelsen för att nämna Benengeli och de interna inkonsekvenserna i Benengelis manuskript. Här använder Cervantes Benengeli främst för att förstärka hans påstående att historien är en sann historia.
I det tredje avsnittet kommer Cervantes in i romanen som en karaktär - som en komposit av Benengeli och Cervantes författaren. Karaktärerna själva, medvetna om böckerna som har skrivits om dem, försöker ändra innehållet i efterföljande versioner. Denna komplicerade och självreflekterande berättande struktur lämnar oss något disoriented, oförmögen att berätta vilka plotlines är interna till historien och som är faktiska. Denna desorientering inkräktar oss direkt i berättelsen och betonar frågan om sanity som uppstår genom romanen. Om någon så galen som Don Quixote kan skriva sin egen historia undrar vi vad som hindrar oss från att göra detsamma. Cervantes ger oss många anledningar att tvivla på honom i den andra delen. I det tredje avsnittet, när vi är medvetna om en annan påstått falsk version av romanen och en andra Don Quixote, förlorar vi fästet och har inget annat val än att överge oss till historien och lita på Cervantes. Men eftersom vi redan har gett oss skäl att misstro honom, tvingar Cervantes oss att ifrågasätta grundläggande principer för berättande, precis som Quixote tvingar sina samtidiga att ifrågasätta deras livsstilar och principer. På så sätt speglar bokens form sin funktion, skapar ett universum där Cervantes underhåller och instruerar oss, manipulerar våra förutfattade sätt att tvinga oss att undersöka dem närmare.

Inkompatibla system av moral
Don Quixote försöker vara ett verkligt exempel på en riddare som försöker tvinga sina samtidiga att möta deras misslyckande att upprätthålla det gamla moraliska systemet, den dåtida koden. Denna konflikt mellan det gamla och det nya når en absolut blindhet: ingen förstår Don Quixote, och han förstår ingen. Endast den enkla Sancho, med både självmotiverade önskningar och en grundläggande förståelse för moral, kan medla mellan Don Quixote och resten av världen. Sancho använder oftast samtidens moral men överraskar genom att även visa en tro på den anakronistiska moralen av ridderlighet också.
I romans första del beskrivs omöjligheterna mellan Don Quixote och de omkring honom. Don Quixote kan till exempel inte identifiera sig med prästens rationella perspektiv och mål, och Don Quixotes tro på förtrollning verkar löjligt för prästen. Mot slutet av den andra delen kompromissar Cervantes dessa två till synes oförenliga moraliska system, vilket gör att Don Quixotes imaginära värld och hertiginnans vardagliga värld infiltrerar varandra. När de två världarna börjar blandas börjar vi se fördelar och nackdelar med båda. Slutligen ”vinner” Sancho genom hans å ena sidan tidlös aforism och asketiska disciplin å andra sidan användning av sin rationella förmåga att anpassa sig till nutid.
Skillnaden mellan klass och värde
Att skilja mellan en persons klass och en persons värde var en ganska radikal idé på Cervantes tid. I Don Quixote attackerar Cervantes den konventionella uppfattningen att aristokrater automatiskt är respektabla och ädla. Kontrasten mellan hertig och hertiginnans tanklösa illvilja och Sanchos ångestfyllda medkänsla belyser problemet med klasstillhörighet. Trots sin låga sociala status är bonden Sancho klok och omtänksam. På samma sätt framträder de lågt stående fåraherdarna ofta som filosofer. Däremot är de kosmopolitiska eller aristokratiska karaktärerna som hertigen och hertiginnan ofta oseriösa och ovänliga. Cervantes betoning på dessa skillnader mellan klass och värderingar är en primär anledning till att Don Quixote var ett så revolutionerande arbete i sin tid.
Summering 
Don Quixote är en medelålders gentleman från regionen La Mancha i centrala Spanien. Besatt av de ridderliga idealerna som utspeglas i böcker som han har läst bestämmer han sig för att ta upp hans lans och svärd för att försvara de hjälplösa och förstöra de ogudaktiga. Efter ett första misslyckat äventyr ger han sig ut på ett andra äventyr tillsammans med en något förvirrad arbetare med namnet Sancho Panza, som han har övertalat att följa med honom som sin trofasta krigare. Som gentjänst till Sanchos tjänster lovar Don Quixote att Sancho ska bli den rika guvernören på en ö. På sin häst, Rocinante, en gammal häst som passeat bäst före datum, rider Don Quixote på Spaniens vägar på jakt efter ära och stor äventyr. Han ger upp mat, skydd och tröst, allt i namn av en bondekvinna, Dulcinea del Toboso, som han föreställer sig som en prinsessa.
På hans andra expedition blir Don Quixote mer av en bandit än en frälsare, stjäl från och skadar förvirrade och rättfärdigt arga medborgare medan han verkar mot det han uppfattar som hot mot hans riddare eller till världen. Don Quixote överger en pojke och lämnar honom i en ond jordbrukares händer bara för att bonden svär en ed att han inte kommer att skada pojken. Han stjäl en barber ”handfat” som han tror är den mytiska Mambrinohjälmen, och han blir övertygad om Balsam of Fierbras helande egenskaper, en elixir som gör honom så sjuk att han i jämförelse senare känner sig frisk. Sancho står vid Don Quixote, som ofta får ta på sig de straff som uppstår från Don Quixotes beteende.
Berättelsen om Don Quixotes handlingar innehåller berättelserna om de som han möter på sin resa. Don Quixote bevittnar begravningen av en student som dör som en följd av sin kärlek till en föraktig dam blivit herdinna. Han frigör en ogudaktig slav, Gines de Pasamonte, och återförenar ofrivilligt två förlorade par, Cardenio och Lucinda, och Ferdinand och Dorothea. Krossas av Ferdinands förräderi, kommer de fyra älskarna äntligen samman på ett värdshus där Don Quixote sover och drömmer att han kämpar en jätte.
Längs vägen får den enkla Sancho vara Don Quixotes försvarare och försöker sitt bästa för att rätta sin mästares outlandiska fantasier. Två av Don Quixotes vänner, prästen och barberaren, kommer att släpa hem honom. Han tror att han är under en förtrollnings kraft och han följer dem, och så slutar han sin andra expedition och första del av romanen. 
Den andra delen av romanen börjar med en passionerad förolämpning mot en falsk uppföljare av Don Quixote som publicerades i tiden mellan Cervantes två delar. Vartän Don Quixote kommer, så föregås han av hans rykte - som upptas av andra från både de verkliga och falska versionerna av historien. 
När de två påbörjar sin resa ljuger Sancho för Don Quixote och berättar för honom att en ond magi har förvandlat Dulcinea till en bondeflicka. Att reversera denna förtrollning, som även Sancho kommer att tro på, blir Don Quixotes huvudmål.
Don Quixote möter en hertig och hertiginna som konspirerar med att lura och spela trick på honom. De får en tjänare klä sig som Merlin och berätta för Don Quixote att Dulcineas förtrollning - som de vet är en hoax - bara reverseras om Sancho piskar sig 3.300 gånger på sin nakna baksida. Under översyn av hertig och hertiginnan gör Don Quixote och Sancho flera äventyr. De sätter av på en flygande trähäst och hoppades att dräpa en jätte som har förvandlat en prinsessa och hennes älskare till metallfigurer och beskäggar prinsessans kvinnliga tjänare.
Under hans vistelse hos hertigen blir Sancho guvernör för en fiktiv ö. Han reglerar i tio dagar tills han är sårad i ett angrepp som hertig och hertiginna iscensätter som underhållning. Sancho menar att det är bättre att vara en glad arbetare än en eländig guvernör.
En ung städerska hos hertiginna blir kär i Don Quixote, men han är fortfarande lojat trogen Dulcinea. Deras oförstörda och ofullbordade kärleksaffär slutar aldrig roa. Slutligen sätter Don Quixote igen på sin resa, men hans nederlag kommer snabbt. Kort efter hans ankomst till Barcelona så besegrar riddaren av den vita månen - faktiskt en gammal vän i förklädnad - honom.
Cervantes berättar om Don Quixote som en historia, som han hävdar att han har översatt från ett manuskript skrivet av en mor som heter Cide Hamete Benengeli. Cervantes blir en del av sin egen fiktion, och låter till och med Sancho och Don Quixote att modifiera sina egna historier och kommenterar negativt på den falska historien som publiceras i deras namn.
Till slut avsäger sig den misshandlade Don Quixote alla de ridderliga sanningarna han så intensivt följt och dör av feber. Med sin död slocknar vandrings riddarna. Benengeli återvänder i slutet av romanen och  berättar för oss att detta var hans huvudsakliga syfte men att skriva om Don Quixotes historia
Karaktärer
Don Quixote - romanens tragikomiska hjälte. Don Quixotes huvudsakliga uppdrag i livet är att återuppliva riddare-errantri (vandrande riddare) i en värld som saknar chivalriska (ridderliga) dygder och värderingar. Han tror bara vad han väljer att tro och ser världen väldigt annorlunda än de flesta. Ärlig, värdig, stolt och idealistisk, han vill rädda världen. Så intelligent som han är arg börjar Don Quixote som en absurd och isolerad figur och hamnar som en ynklig och älskbar gammal man vars styrka och visdom har misslyckats med honom.
Sancho Panza - Bondearbetaren - girig, men snäll, trogen men fegis - som Don Quixote tar som sin väpnare. Han representerar den vanliga mannen, Sancho är en folie till Don Quixote och praktiskt taget alla andra karaktärer i romanen. Hans ordspråkiga visdom och självuppoffrande kristna beteende visar sig vara romanens mest insiktsfulla och hedervärda världsutsikt. Han har en kärleksfull kärlek till Don Quixote men växer självförsörjande och fräck och slutar romanen genom att ge råd till sin herre i frågor om djup personlig filosofi.
Rocinante - Don Quixotes lada häst. Rocinante är långsam men trogen, och han är lika sliten som Don Quixote är.
Dapple - Sanchos åsna. Dapples försvinnande och återkomst är föremål för stor kontrovers både inom historien och inom den litterära kritiken om Don Quixote.
Cide Hamete Benengeli - Den fiktiva författaren av moriskt anständigt från vars manuskript Cervantes förmodligen översätter roman. Cervantes använder figuren av Benengeli för att kommentera idéerna om författarskap och litteratur utforskad i romanen och kritikhistoriker. Benengeli s åsikter, bundna i sin så kallade historiska text, visar sitt förakt för dem som skriver om ridderlighet falskt och med utsmyckning.
Dulcinea del Toboso - Den osynliga kraften som driver alla Don Quixotes äventyr. Dulcinea, en bondekvinna som Don Quixote föreställer sig som sin damlove, har ingen kännedom om hans chivalriska engagemang för henne. Även om det ständigt nämns och centralt viktigt för romanen, förefaller hon aldrig som en fysisk karaktär.


onsdag 20 februari 2019

Asian Post Office

Vi träffades på Asian Post Office (generöst bokat av Ceceilia)

  • Mat 3/5
    (Pia försöker förjäves övertyga oss om en 4:a) men Cecilia och Gunilla känner att de nu måste hem och ta en macka (Pia kontrar med att hon kommer gå hem och tar sig ett glas rött)
  • Stekare 0/5 även fast Pia (igen) tydligen noterade någon kändis på stationen i Uppsala…. Det brukar vara stekare här nämner Sofia lite besviket
  • Snajdighet 3/5 … ändrades till 4/5 baserat på snajdiga stolar och någon i sällskapet verkar dessutom gilla korglamporna
  • Doggybag fanns ingen anledning att betygsätta på detta ställe!

Totalt: 6 (fast vi glömde service noterar den ständiga sekreteraren)


Rich Boy av Carolin Ringskog Ferrada-Noli

Onsdag 20:e februari träffades Kristina, Pia, Sofia, Cecilia och Gunilla.

Vi har läst Rich Boy av Carolin Ringskog Ferrada-Noli
Huvudpersonerna är 3 speciella kvinnor: Gulli, Marinanne och Annika i 3 genrationer.

Bokanalys:
Höll hon kvar vid Kaj? Kristinas (som inte avslutat boken) omedelbara och viktigaste fråga. Kristina är upprörd över hur elak Kaj är.

Enligt Pia så gillade vi tydligen inte boken. Den var sorglig och ojämn (?). Dessutom gillade inte Pia slutet (hon förstod det inte, anm. Cecilia och Gunilla).

Vi andra har följande intressanta reflekterande:
  1. Man ärver skuld, skam och sorg
  2. Generellt gör sig kvinnor beroende av rika män (alla vi fem måste alltså vara undantag till denna utsago)
  3. Omedvetet överför mamman till sin dotter strävan av att alltid vara sin mamma till lags
  4. Fantastiskt hur en så ung författare kan skriva så djupt om relationer. Faktakoll visar dock att författaren inte är pur-ung (38år)  

Vi rekommenderar verkligen boken (Kristina & Pia har vid slutet av diskussionen lite oväntat vänt och de rekommenderar nu också verkligen boken).

Nästa träff 1 april. Sofia bokar ställe. 
Efter livlig diskussion om bokval väljs Don Quijote av Migel Servante efter utslagsröst av Gunilla. Yes!

Vid protokollet, Gunilla

onsdag 16 januari 2019

Strandvägen 7 - – Kristinas bubbel-AW

Strandvägen 7
Vi åt räksallad och skumpan flödade. Ett ställe vi rekommenderar!

Berättelse om ett äktenskap, av Geir Gulliksen + en valfri bok av de som var nominerade till Augustpriset 2018 - Eller?


Geir Gulliksen – Berättelse om ett äktenskap

En äktenskapsskildring ur mannens perspektiv. Han är frilansjournalist. Hon jobbar med hälsovårdsfrågor. De bor bra, de har det bra, är attraherade av varann efter tjugo år. 
De har en gemensam son, och en dotter från hans tidigare relation. De är stolta över sitt äktenskap som är så normalt men ändå inte, eftersom genusordningen är omvänd; hon gör karriär och han sköter hushållet. Deras dialog är öppen om möten med andra. Deras relation gästas ofta av gemensamma fantasier om andra. 
Plötsligt ser hon en annan man vid en presentation på departementet. Han bor i närheten. Springer precis som hon. De springer ihop. Den andra mannen finns plötsligt som en, till en början knappt märkbar skugga i deras äktenskap. Men skuggan blir allt större. Den suger. Äter upp deras äktenskap…

En intressant bok som ledde till att vi hela kvällen pratade om kärleksrelationer, attraktion, utmaningar i äktenskap, polyamori – ett nytt begrepp för oss.

  • Språket är poetiskt och målande utan att vi upplever det som pretentiöst.
  • Rekommendera? Tveklöst ja
  • Läsa mer av Geir G? Ambivalenta. Han verkar farlig med fyra äktenskap bakom sig. Kvinnosyn???
  • Omslaget? Planlösning med öppna dörrar. Det var öppenhet de strävade efter men öppenheten var det som fick äktenskapet att gå under.
Människan är den vackraste staden, av Sami Said (skrivet av Pia)

Det visade sig blivit en förvirring kring att vi skulle välja "en valfri bok av de som var nominerade till Augustpriset 2018" som vi bestämde vid senaste träffen 12/11.
Så Pia var den enda som läst en augustnominering och det blev "Människan är den vackraste staden, av Sami Said.

San Francisco är en flykting Afrikas horn, i norra Europa. Pengarna är slut och gränserna har stängts. Om och om igen tränger sig en verklighet fylld av pengabrist, rasism och undantagstillstånd på. Boken har ett mycket vackert språk och slutet är magnifikt!

De andra hade valt en annan valfri bok; 

Hjärnkraft, av Anders Hansen

Viktig, populärvetenskaplig bok om hur viktigt det är för kropp och knopp att träna. Aldrig så lite. Men gärna lite mer.
Rekommenderar? Ja! En bok vi vill sätta i händerna inte minst på våra barn



Vid protokollet - Cecilia