Vi hade ju vår årliga traditionsuppgift att även läsa årets nobelpristagare,
vilket i år (2021) var Abdulrazak Gurnah. Det var väl si och så med disciplinen
med den uppgiften. Men undertecknad (och kanske några till?) läste, i alla
fall.
Jag läste på engelska – då inte mycket var utgivet på svenska
– The last gift.
Antingen var det jag som var okoncentrerad pga mycket på
jobbet, men även om intrigen var bra så kom jag inte riktigt in i ett läsflytet.
Boken handlar om Abbas och hans familj. Abbas ramlar ihop innanför dörren när
han kommer hem från jobbet och vi förstår att han har fått sin första stroke i
den brittiska stad där han levt en stor del av sitt liv och där han tillsammans med sin fru uppfostrat
sina vuxna barn. Dock förstår jag att han är långt ifrån den plats där han föddes – Zanzibar. Han
har aldrig berättat något om sin bakgrund för sin fru och sina barn.
Vi får höra om Abbas livshistoria, och varför han lämnade sitt liv på Zanzibar. Om hur han träffade sin fru (2:a) Maryam i England och vi får även ta del av hennes livshistoria samt deras två barns liv. De lever alla med sina egna historier som de inte berättar för sina vänner och närmaste. Förutom livslögnen mot de andra så handlar även boken om gränsen mellan förlust och frihet och nya lojaliteter i samband att man kommer ny till ett land.
Boken tog sig på slutet, men jag tyckte den aldrig fångade mig – även om det var ett väldigt intressant tema som väckte många tankar och frågor.
Vet inte om jag rekommenderar den.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar